Forum och frågor om
"Meningen med Livet" / Healing & Energier

Här finns frågor som rör 'Livets mening', Healing och Energier. Mina svar bygger jag på egna upplevelser i livet samt många års erfarenheter och studier inom området. Sedan mycket viktigt att DU, efter att ha läst svaren, känner in vad som är sant för dig! Det gäller i dessa frågor, men också i allt annat i livet. Inget kan vara mer förödande för en människas hälsa än att följa andra människors åsikter och värderingar och sätta sig själv i andra hand!

Har du också en fråga som du vill ställa eller vill du berätta om något som du funderar på, får du gärna höra av dig med ett mail. Svaret kommer att presenteras här och sidan kommer att uppdateras när det finns nya frågor/svar att lägga in. De senaste frågorna i varje kategori är överst i respektive lista.

Klicka på en fråga nedan för att komma direkt till denna (och svaret) eller bläddra ned på denna sida för att läsa alla frågor och svar...
 

Ok att ge healing utan samtycke?
Anser du att det är ok att ge healing aktivt till en person utan dess samtycke? Nu menar jag alltså mer än "enbart" kärleksfulla tankar.
/Maria
 

Att älska andra...
Ja, jag anser att det är OK att ge healing utan att först fråga om lov. För mig är healing egentligen så mycket mer än att ge någon energier aktivt. Ett samtal, en kram eller bara en blick kan vara massa healing för en människa. För mig är healing också samma sak som Ovillkorlig Kärlek. Och jag anser att det är OK att ’älska någon’ utan att fråga om lov först.

Dock ser jag en skillnad på ren healing/Kärlek och på energiarbete när det gäller att t.ex. plocka bort blockeringar, sjukdomar, sorger etc. I dessa fall anser jag inte att det är OK att ge sig in och "hjälpa" andra som inte bett om det.

För säkerhets skull har jag personligen lagt in en "spärr" som gör att jag aldrig kan göra något energiarbete mot någon, om det inte är det mest Kärleksfulla för den personen. Jag har bett mina guider/änglar/Gud eller vad man nu vill tro på, att se till att jag aldrig kan göra något sånt om det inte är det högsta bästa för denne. Detta gör att jag ibland kan få upplevelsen av att "min healing inte fungerar". Tills jag inser att jag inte kan ge healing till denna person just nu eftersom det strider mot min första regel...
 

Finns det en tvillingsjäl eller någon utvald till just mig?
Tror du på sånt som tvillingsjälar? Eller hur ska man förklara vissa möten och "sammanträffanden"?
/Inger
 

I så fall tror jag på "tvillingenergier"...
Alltså inte att en enda fysisk person har en enda tvilling som den kan/ska/bör leta efter, träffa eller umgås med. Utan att det finns ett gäng med människor som har samma energi i kroppen som du har. Som är i en liknande fas i Livet, och man kan känna stark samhörighet med. Eftersom det är samma energier som är aktiva. Så att säga...
Men om "tvillingsjäl" innebär att det finns en enda själ som ska vara denna tvilling, så tror jag inte på det.

Jag tror dock att det finns vissa människor som man kan känna mycket stark samhörighet med. Just för att de har samma energier aktiva i sig, som man själv har.
 

Har du ingen barndom?
Du skriver och säger att all tid är NU! Att det inte finns något annat? Du kan väl ändå inte mena att du t.ex. inte haft någon barndom?! Det får mig att tänka på filosofen Berkeley´s tankar om verkligheten "att man bara kan vara medveten om innehållet i sitt eget medvetande, att något annat existerar kan man inte veta"
/VS
 

Ifrågasätt dina tankar - ofta!
Allt som inte är ”nu” försvinner vid ett högre medvetande. För allt som inte är ”nu” är bara tankar! Minnen av ”det som varit” eller ”funderingar om framtiden”. Tankar och allt som dina sinnen meddelar dig behövs för att upprätthålla illusionen, men det behöver inte prompt betyda att de är verkliga för det. Detta är en av de saker som jag försöker påminna mig om ofta. Flera gånger varje dag. För i nästan alla situationer är det så att de problem som man tycker sig ha eller saker man oroar sig för, finns inte i nuet! De finns bara om du lämnar nuet, det som är just nu och istället flyttar dina tankar framåt eller bakåt i tiden.

Men för att svara på lägsta nivån så har jag självklart haft en barndom! Jag har minnen från den tiden och mina föräldrar och vänner påminner mig gärna om det som hände för 30 år sedan eller så. Men ska vi ta och se detta från ett högre perspektiv, så vad är bevisen för att jag verkligen haft det? Kanske några fotografier eller texter jag skrev i barndomen. En teckning som mamma sparat eller skolböckerna. Men om de inte heller finns kvar, utan bara minnen?! Vart är bevisen då? Nu är detta som sagt på en filosofisk nivå och kräver att man har ett ganska öppet sinne och är på det humöret tror jag.

Jag kan hålla med i Berkeleys uttalande. ”Sitt eget medvetande” tror jag dock ofta utgår från hjärnan och de tankar och händelser som finns lagrade där. Men tänk om de inte är [helt] sanna då? Tänk om det kanske inte alls är så att lilla Kalle är korkad, trots att han fått höra det av sina föräldrar under uppväxten. Eller tänk om Sussis tankar inte är korrekta när det gäller hennes övervikt? Tänk om ”verkligheten” inte är den jag tror? Då är ju inte heller ”mitt eget medvetande” sant!

Först när man vågar ifrågasätta sina egna tankar, tror jag att man kan gå framåt i livet. Det är då det sker en ut-veckling, att man ”vecklar ut” sig och blir större. Man växer. Medvetandet ökar och man kan ifrågasätta ännu mer osv...
Detta gör livet till en process. Man upplever mer av den man är…tills man till slut in-ser. Men ”ser in” och upptäcker att man är allt! Och är man allt, är man ju inget! Sedan startar hela processen om från början igen. :-)
 

Kan vi ha kvar dagens samhälle och vara lyckliga?
Nej. Det kan vi inte!

Total lycka skapar kaos i dagens samhälle som Mia Halleröd så tydligt åskådliggör i en kort men kraftfull krönika i Eskilstuna Kuriren den 20 januari 2006. Du kan se och läsa denna krönika här...
Läs artikeln och fundera på om du är redo att byta levnadssätt och riva dagens syn på samhället, för att uppnå lycka.
 

Hur ser du på chakran? 
Har du några tankar om dessa osynliga, påstådda energicentra? Jag har ingen känsla av att de "ser" ut som lotusar, att de skulle snurra, vara färgglada etc etc som man så ofta läser i böcker av diverse andlighetsförfattare. Däremot att de är små centralpunkter i själva kroppen eller strax utanför som på ett symboliskt eller ickefysiskt sätt i sig innehåller energier av olika slag? Det låter jätteflummigt när jag försöker beskriva det.
/Hwila
 

Ske din vilja…
Som jag ser det är dina chakran livsviktiga energicentrum för Ki/Chi/Prana eller vad man nu vill kalla Livsenergin. Det som jag tror är viktigt här är att detta manifesteras på samma sätt som allt annat i Livet. Alltså, om din tro är att det finns färger, så finns det färger och du kan se dem. Om du tror att de roterar så roterar de! Detta är ju bara energi, och inte fysiska saker, så därmed skapas de också snabbare. Men som alltid finns det ingen sanning, utan var och en bygger upp sina egna trossystem som man sedan lever efter.

En gång skulle jag t.ex. göra en chakrabalansering på en tjej, men det var inte mycket som stämde på henne. Istället för de sju chakran som människor brukar ha, hade hon fem och de fungerade inte alls på samma sätt som jag var van vid. T.ex. att ett livsområde är kopplat till varje chakra och att man därmed kan påverka flödet till olika saker i livet, genom att öka flödet i ett visst chakra.

När jag påtalade detta för henne, så fick det sin förklaring. Hon hade nämligen studerat en indianstam väldigt mycket, och de hade tron att det var fem chakran och inte sju osv. Därför hade hon skapat ett annat flöde i sin kropp, då det var självklart för henne att man hade fem stora chakran.

Så... för mig blev detta ännu en bekräftelse på att man skapar och kan ändra allt i sin värld. Även chakran. :-)
 

Att Tro eller Veta saker
Jag har funderat på detta om att tro eller veta saker. Skillnaden. Om jag går till mig själv. Mig. Själv. Jag kan säga "jag är tillfreds nu" utan att någon som helst tro på det krävs. Det vet jag. Eller ännu tydligare, absolut tydligast av allt: Jag är den enda som vet om det är sant när jag säger "jag älskar dig" till min partner till exempel. Eller mitt barn. Jag är den enda som vet det. Jag vet om det är sant. Jag vet också om det inte sant. Det finns ingen tro i världen behövd i det.
/ZZ
 

Jag vet ingenting…
…men jag tror en fasligt massa saker. Och nu ska jag försöka formulera vad jag tror om vetande.

Jag tror att många gör saker i Kärlekens namn, men att det egentligen sker av andra anledningar. Nu menar jag inte alls att du gör det! Jag känner dig inte, och vet inte alls vad du har för relation till din man och dina barn. Men jag tror att om vi skulle sätta oss ned och prata i 10 minuter om det, skulle du också börja tvivla på om det verkligen är så att du vet att du älskar din man och dina barn. Eller om du i första hand tror det. Som Byron Katie säger; Det finns egentligen inget som man kan veta med 100% säkerhet. Faktiskt inget! Det finns alltid ett uns av osäkerhet, även om det bara är någon promille. Och då är det inte vetande utan något man tror (till någon ”bevisar” något annat).

Om vi fortsätter ditt exempel med Kärleken till din man och dina barn, är det ofta lättare om man byter ut ordet Kärlek mot Frihet eller Sanning. Alltså, de man verkligen älskar, ger man alltid sin Sanning till. Det finns inte utrymme för lögner, inte ens vita sådana. Det innebär också att man är redo att ge den personen full frihet. Det innebär att om ens partner finner någon annan att dela sitt liv med, kommer du att med glädje släppa honom/henne och ge denne Friheten åter. Bara för att du älskar personen så mycket. Vad än den personen gör mot dig eller kallar dig kommer Kärleken att finnas kvar. Den är ovillkorlig. Det finns inget som heter ”villkorlig Kärlek”, eftersom 'Villkor' och 'Kärlek' är motsatser. Ungefär som is-varm eller kol-vit.

För det andra, om jag fortfarande håller mig kvar vid ditt exempel, skriver du ”Jag är den enda som vet det [att jag älskar min partner och mina barn]”. Jag håller inte riktigt med här heller. Jag tror (!) nämligen att din partner kommer att känna om det du säger till honom, är sant eller inte. De flesta människor har en stor förmåga att känna in vad de andra har för avsikter och vad de egentligen menar med det som dem gör och säger. Så… om du verkligen älskar din partner, tror jag att även han kommer att ”veta” att du älskar honom! Då är du inte den enda som ”vet”.
Jag tror att det är ännu tydligare med barn. De har en ännu större förmåga att ”läsa in” eller ”känna av” vad andra människor står för och menar. Säger vuxna en sak, men menar en annan, så märker de snabbt detta. Så även dina barn tror jag kan ”veta” om du älskar dem eller inte. I alla fall med samma säkerhet som du ”vet” det.

Och… kanske…är det faktiskt så att partnern eller barnen vet det bättre än dig. Om det du säger och det du gör verkligen är sant. De känner av om din Kärlek verkligen är Kärlek eller om det är Rädsla som påstår sig vara Kärlek och omtanke. Därför är våra medmänniskor och speciellt våra närmaste vänner och familj, de som bäst kan tala om vem du egentligen är. De finns så mycket att lära, av alla i vår närhet, varje dag…
Som sagt har ovanstående inget med dig eller din familj att göra. Jag har bara fortsatt att använda ”Kärlek inom familjen” som exempel eftersom du tog upp det…

Nu tror jag inte att jag har mer att tillägga för tillfället. Eller vet jag det?! :-)
 

Vad är Egot?
Läser i boken ”En kurs i mirakler”. Det står en hel del om egot. Egot är motsats till helig ande, båda finns inplanterade i oss. Om helig ande vinner har egot inget berättigande längre. Men vad egot i grunden är förstår jag inte. Djävulen eller? /Maria
 

Din skuggsida
Jag ha redan pratat en del om just Egot på denna sida, men man kanske komplettera med några saker som brukar känneteckna att det är Egot som ”talar” och inte Kärleken;

* Kortsiktighet (det som ger snabba kickar, känsla av lycka, men som sedan snabbt försvinner igen är ofta skapelser av Egot. Det kan vara spel, sex, shopping, arbete etc)
* Begränsningar och fattigdom (att saker inte kommer att räcka, att det finns briser i Livet och i mig är också Egots ord)
* Kontroll (att vilja veta exakt vad som ska ske av rädsla att missa/mista något är en vanlig Ego-tanke som ofta skapar stress, oro och ångest)
* Statiskt (”Man vet vad man har, men inte vad man får”-resonemanget älskar Egot! Motsatsen är dynamik och rörelse, vilket kännetecknar Livet/utveckling)

Detta var förstås bara några få saker och sammanfattningsvis kan man ofta sätta likhetstecken mellan Egot och Rädsla. Båda är dock delar av dig och ska så vara! De behövs båda två, för att du ska kunna utvecklas. Men…det är du som beslutar vem av dessa som ska bestämma och skapa ditt liv. Så…på ett sätt kanske man kan se det som Djävulen. I så fall den ”inre djävulen”. I alla fall uppfattar många människor Egots påfund som djävligt jobbiga i längden. :-)

Men…som Bamse säger; Det bästa sättet att bli av med sina ovänner, är att göra dem till vänner!
 

Att göra sitt bästa...
Jag tror att alla vill göra sitt bästa, men det bästa är inte alltid så bra. Exempelvis om någon anser att han är en "duktig slagskämpe" och gör sitt bästa för att ryktet skall få leva vidare om hur farlig han är. En annan kanske anser sig göra sitt bästa för sitt företag om han myglar eler lurar folk som är obetänksamma. Dom har ju hjälpt sitt företag. En föetagsledare kan exempelvis låta personalen slita ut sig så att dom blir oförmögna att arbeta och sen sparka dom. Han har gjort sitt bästa för ett företag och hyllas som hjälte, så visst gör alla sitt bästa frågan är bara vad dom räknar med att dom är bäst på? Nä, dessa har en plats i helvetet efter detta liv är slut.
Ingen kan väl påstå att varesig företagsledaren eller slagskämpen inte bör förstå att dom gör folk illa? Men dom gör sitt bästa.
/pappa

När är inte "det bästa" bra nog?!
Du skriver ”det bästa är inte alltid så bra”. Hur är det möjligt att formulera en mening så? Om det är det bästa kan det väl inte gärna bli bättre än det bästa? Jag förstår dock vad du menar eftersom du förklarar utförligt sen.